Trots enskilda bakslag har jag under hela mitt vuxna liv upplevt att jämställdheten mellan könen och jämlikheten mellan människor överlag har ökat. Segern i kampen om den könsneutrala äktenskapslagen förra hösten stödde den känslan.
Den ekonomiska krisen och högerpopulismen har förändrat samhällsklimatet i en riktning där man igen vill utesluta kvinnor från arbetslivet och stänga in dem i hemmen. Det finns krafter i rörelse i Finland som på alla tänkbara sätt försöker utplåna de ansträngningar som gjorts för jämlikhet och jämställdhet och vrida historiens klocka bakåt.
Jämställdhet beskrivs som en lyx man nog kan vara utan och inte har råd med i ett kärvt ekonomiskt läge.
Det är farligt att invaggas i tron att vi per automatik är på väg mot större rättvisa och ökad jämställdhet. Till exempel kvinnors rösträtt är en relativt ny historisk framgång – bara 110 år gammal hos oss i Finland. För varje nytt trappsteg i utvecklingen krävs ansträngningar och samtidigt ett försvar mot de hot som riktas mot framsteg vi redan gjort. Dessutom är det skäl att fråga sig vems jämställdhet vi pratar om. Är vårt eget jämställdhetsbegrepp ens jämlikt och inkluderar det verkligen också andra människors rättigheter än infödda finländares?
Misslyckad hantering av den utdragna ekonomiska krisen både i Finland och Europa har lett till ökad arbetslöshet. Det har i sin tur gett näring åt rasistiska och högerextrema rörelser. Invandrare görs till syndabockar för problem som de ingenting har att göra med och i synnerhet muslimer demoniseras på ett förnuftsvidrigt sätt.
Den konservatism som längtar tillbaka till en påhittad förgången värld med traditionella könsroller går hand i hand med det rasistiska tänkandet. Också kvinnohatet går hand i hand med rasismen och det har vi kvinnliga politiker som tagit ställning mot rasism och kvinnohat fått känna av.
Kvinnohat och rasism får inte plats i en välfärdsstat med små inkomstskillnader, en låg relativ arbetslöshet och ett heltäckande utbud av avgiftsfria tjänster. På grund av detta är en ekonomisk högerpolitik som ökar inkomstklyftorna också ett hot mot kvinnors rättigheter och jämlikhet.
Kvinnors och minoriteters rättigheter går hand i hand med välfärdsstaten.
Därför är det viktigare än på länge att under detta val och efteråt arbeta för jämställdhet och jämlikhet. Rasismen skall inte beredas rum och välfärdsstaten med sina tjänster får inte skäras ner till ett minimum. I stället bör man fatta modiga beslut om reformer som ökar jämställdhet och jämlikhet. Sådana reformer är t.ex. en förnyelse av translagen, att bryta segregeringen mellan könen inom olika yrkesgrupper och 6+6+6-modellen för familjeledighet.